Provridning

Jag och Asterix på min första testrunda

Min kompis Malin tipsade mig om en snäll Nordsvensk brukshäst som Bollerup skulle göra sig av med. Malin tyckte att han skulle vara perfekt för mig att komma igång med ridningen igen.

Jag åkte och tittade på Asterix mycket avvaktande och skeptisk. Elin som har varit Asterix skötare en längre tid visade honom jättebra. När hon ridit färdigt blev jag övertalad av Malin att testa honom. Mot mitt bättre vetande tog jag på mig ridkläderna och satt upp. Det kändes lite som när jag åkte loopen på Lisseberg, jag gjorde något jag inte riktigt vågade bara för att grupptrycket var stort och jag inte ville skilja mig från mängden.

Väl uppe kändes det ganska bra, Elin fick stränga order om att gå bredvid och hålla i Asterix precis som på ponnyridning. Efter ett varv i paddocken kände jag mig tuff nog för att rida själv. Helt plötsligt travade jag med Astrix, rak i ryggen med ett leende på läpparna. Efter tre minuter tog mitt mod plötslig slut och jag hoppade av för att inget hemskt skulle hinna hända.



En vecka senare var jag på Bollerup igen, nu tillsammans med min man. Eftersom jag inte vågar sköta om de hästar vi redan har är hans åsikter viktiga. Han måste vara beredd att ta hand om min nya häst. Vi gjorde precis som förra gången, Elin red först sedan jag. Denna gång red jag nog fyra minuter i skritt och trav. Malin lekte tränare och fick mig att testa lite skänkelvikning med hästen ställd mot väggen. Efter min korta ridtur lyckades Malin övertala mig att skritta Asterix runt Bollerup. När dörren till ridhuset öppnades gnisslade det oerhört ljudlig. Jag fick syner av att Astrix slängde sig iväg och jag hamnade i ridhussargen. I verkligheten stod Asterix blickstilla och väntade på att gå ut. Det kändes läskigt osäkert men med Elin vid min sida beredd att ta tag i hästen gick det bra. Min andra ”ridtur” på Asterix var avklarad med glans.

Jag har bestämt mig, tillsammans med Asterix ska jag övervinna min ridrädsla.