Så började min ridrädsla

I augusti 2008 fastnade jag med fingret i grimskaftet när min häst blev rädd och sprang iväg. Fingret opererades och jag gick gipsad i sex veckor. Jag fick inte rida på tio veckor.

När jag fick klartecken att rida igen var jag helt plötsligt rädd för hästar. All hantering av hästarna var jättejobbig och jag vågade inte gå in i någon av hästarnas boxar ens för att ge dem mat. Att ta in hästarna från hagen var uteslutet.

När jag tänkte på att rida, såg jag mig själv sitta upp och direkt ramla av, jag blev inte tuffare av dessa fantasier.

En dag följde jag med till ridhuset för att se när min man löshoppade min häst som jag själv ridit in och sedan tränat i fyra år. Jag stod mitt i ridhuset för att titta lite på avstånd. När min häst hoppat första gången kom hon travande fram till mig för att hälsa. Min reaktion var helt fel, jag skrek och kröp ihop tvärtemot hur man ska göra .

Efter den händelsen insåg jag hur illa ställt det var med min rädsla och jag slutade helt att umgås med hästarna och än mindre försöka att rida någon av dem.