Lägesrapport

Det var länge sedan jag skrev något här men jag har fått lite förfrågningar om hur det går för mig med hästar och ridning. Jag vet inte om det är ridsports artikel om ridrädsla som gjort att jag har fått många besökare trots att jag inte skriver längre.

Jag rider inte men jag kan ta in och ut hästarna och borsta och gulla. I min kontakt med hästarna är jag inte riktigt bekväm. Eftersom jag vet att rädslan kommer snabbt och oväntat litar jag inte på mig själv i kontakten med hästarna. Jag vet hur jag ska uppföra mig tillsammans med djuren men helt plötsligt slår det slint och jag glömmer allt jag kan.

Jag har försökt att ta körlektioner, det var roligt och jag var ganska duktig. Tyvärr växlade jag mellan lyckokänsla när jag körde den fina hästen(hingst) och travade fram i skogen till rädsla och en klump i magen när en moped plötsligt körde om ekipaget. Trots att hästen var lugn och inte reagerade blev jag rädd och kunde inte njuta längre.

Jag har bestämt mig för att tillsvidare avstå från hästarna, det är inte roligt att vara rädd och skräckslagen hela tiden.

Jag har inte bestämt vad jag ska göra med min fina häst men förmodligen försöker jag hitta någon som vill ge honom en aktiv tillvaro. Tills vidare njuter han av att vila sig i form.

Dålig på att blogga

Nu är det otroligt länge sedan jag skrev något. Jag får skylla på att jag haft så mycket att göra att jag inte orkat starta datorn när jag varit ledig.

Med Asterix har det gått lite si och så, han har varit lite bråkig när jag tömkört och han har hellre velat gå in till de andra i stallet. När han drar i väg i galopp har jag inte mycket att sätta emot. En gång tappade jag honom och han for iväg med tömmarna hängande efter sig. Läskigt men allt gick bra.

Nu gör vi så att Roland får vara en extra backup med en longerlina om Asterix får spel igen. Det har gått bättre och bättre. Tyvärr har jag varit bortrest en hel del så träningen har varit lite ojämn men nu ska det bli bättring.

Igår fick Asterix en spruta mot influensa dock inte svininfluensan så han får ta det lugnt i några dagar. Innan jag åker med Asterix till min körlärare igen vill jag känna att jag har bättre kontroll när jag tömkör så jag ska få ta några lektioner med Jennys välutbildade hästar så jag inte glömmer allt jag lärt mig.

Bilder från körträning

Nu har jag varit på kurs igen, denna gång var det precisionskörning. Det var roligt för jag hade nytta av mina ridkunskaper. Vi jobbade med övergångar,serpentiner, ökningar och längningar. Det gick riktigt bra och jag fick mycket beröm för min förmåga att få hästen att gå i form och att lyssna på mig. Det är verkligen roligt att köra.

Efter kursen kom Roland med Asterix för lektion nr två. Asterix är bara körd med skygglappar så nu när vi kör utan måste vi ta det väldigt lugnt eftersom han inte har sett vad som har hänt bakom honom. Han fick dra en harv och efter ett tag kopplade han av och började jobba. Sedan gick vi med en lång pinne som skulle föreställa skakel för att han skulle se vad det var. Det gick ganska bra men det är lite spännande för Asterix att vara på ett nytt ställe utan sin kompis Dippan. Nu ska jag träna med skakelpinne hemma så att han inte bryr sig om den längre.

Här är några bilder från lektionen vi tränade på att stå stilla något som är väldigt viktigt för en körhäst.

Skogskörning

I söndags var jag på körkurs och trots det blåsiga vädret gav vi oss ut med en nordsvensk och en ardenner för lite skogskörning. Det var som vanligt jätteroligt men ganska svårt, vi fick köra slalom mellan träden i skogen och ännu svårare blev det när vi drog en stor stock efter hästen. Det gällde att ha koll på både stock och häst och hoppa över stocken emellanåt.

Min morfar arbetade i skogen med häst och jag förstår nu hur jobbigt och svårt det var. Det är extra roligt att gå tillbaka i tiden och arbeta som de gjorde förr. Vem vet, jag tar kanske med mig Asterix upp till Norrland och vårt skogshemman och arbetar i skogen om jag tröttnar på Skåne och kontorsarbete.

Nu lägger jag ridningen på is

Bloggen är lite eftersatt just nu, jag hinner inte riktigt med att skriva här just nu.

När det gäller min ridning så har jag efter fredagens misslyckande bestämt mig för att ta en paus. Jag och Roland hade ridlektion för Katta men jag klarade bara av att rida i tre minuter. Rädslan och ångesten blev så stark att jag gav upp och hoppade av. Det blev en ridlektion där jag ledde runt Asterix. Trist!

Det är så svårt att förstå att trots världens snällaste häst och relativt goda ridkunskaper så kan jag inte få min hjärna att meddela att jag klarar av det. Logiken är helt urkopplad.

Nu är det körning som gäller ett tag framöver.

Bilder från körkursen

Här får ni se några bilder från körkursen av mina kurskamrater och nordsvensken Radar överst och ardennern Mistral nederst. Bilderna är tagna med min telefon som inte tar särskilt bra bilder.


Det är kul att harva!

Vår första körlektion

Nu har vi kommit igång med körningen, team Asterix dvs Stina och jag har varit på Kulturens Östarp för att få hjälp. Asterix har aldrig varit ute på vift utan sin kompis Dippan så han var ganska skärrad. Det stod vagnar och redskap överallt och gässen anföll. Vi selade honom med en loksele och Jenny(körläraren) tömkörde honom ut till paddocken. Efter ett tag lugnade han ner sig och blev kontaktbar igen.

Vi kom så långt att vi drog draglinor på marken efter honom, han brydde sig inte så vi hade nog kunnat gå vidare men vi valde att skynda långsamt. Nästa vecka ska vi dit igen för en ny lektion.

Det var tydligt att Asterix förstod vad vi gjorde och att han kom ihåg vad körning är.