Det var länge sedan jag skrev något här men jag har fått lite förfrågningar om hur det går för mig med hästar och ridning. Jag vet inte om det är ridsports artikel om ridrädsla som gjort att jag har fått många besökare trots att jag inte skriver längre.
Jag rider inte men jag kan ta in och ut hästarna och borsta och gulla. I min kontakt med hästarna är jag inte riktigt bekväm. Eftersom jag vet att rädslan kommer snabbt och oväntat litar jag inte på mig själv i kontakten med hästarna. Jag vet hur jag ska uppföra mig tillsammans med djuren men helt plötsligt slår det slint och jag glömmer allt jag kan.
Jag har försökt att ta körlektioner, det var roligt och jag var ganska duktig. Tyvärr växlade jag mellan lyckokänsla när jag körde den fina hästen(hingst) och travade fram i skogen till rädsla och en klump i magen när en moped plötsligt körde om ekipaget. Trots att hästen var lugn och inte reagerade blev jag rädd och kunde inte njuta längre.
Jag har bestämt mig för att tillsvidare avstå från hästarna, det är inte roligt att vara rädd och skräckslagen hela tiden.
Jag har inte bestämt vad jag ska göra med min fina häst men förmodligen försöker jag hitta någon som vill ge honom en aktiv tillvaro. Tills vidare njuter han av att vila sig i form.
tisdag 8 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej. Tack för den lägesrapporten! Jag har själv blivit överraskad av gamla rädslor som dykt upp, och därför hittade jag din blogg. Det är en tröst att läsa om andras funderingar, man är inte ensam. Hittade också en artikel av Carola Lind (har en egen "horse academy") som beskrev så bra den där krampartade känslan som plötsligt dyker upp. Ändå finns det en längtan att få jobba med hästar... Önskar att det löser sig med din häst. Och att du får användning för all din hästkunskap också i framtiden!
SvaraRaderaJag vet precis hur du känner dig. Jag red i gallopp och i en sväng glider min fot ut ur stigbygeln och jag faller hängande kvar runt hästens hals och landa på marken med en häst som inte fattade vad som hände. Jag är glad över att det var en ridskolehäst som stanna och inte gjorde så mycket mera, men jag blev rädd och har inte suttit upp sedan dess. Jag vill verkligen så när jag får råd ska jag kolla på alternativ till att "prova på" igen och sedan se hur det går med den saken.
SvaraRadera