Fina bilder tagna av StinaQ

Här får ni se några fina bilder av Asterix som Stina har tagit. Om ni vill se fler fina hästbilder kan ni titta på http://www.stinaq.se Om ni tittar under evenemang - ridhusateljen så kan ni se ateljebilder på hästar. De är jätteläckra.

Snygg kille

Puss, puss

Ännu snyggare men lite blyg

Nu har jag krisat ordentligt

I fredags skulle jag ha min efterlängtade träning. Det blåste ordentligt när vi ledde hästarna ner till grusbanan. Vi kunde inte gå den vanliga vägen för den var blockerad av en vattenspridare, Dippan är jätterädd för dem.

Det var en gräslig promenad för mig, jag hetsade upp mig själv så mycket att jag var alldeles slut när vi kom fram. Jag vågade inte rida ute i blåsten så vi gick in i ridhuset. Vid det här laget var jag gråtfärdig, det låter fånigt när jag skriver om det men när det hände var jag helt slut.

När min tränare kom så red jag men det gick sakta och inte särskilt bra. Jag var fortfarande så rädd och tagen att det inte kändes roligt. Jag fick order om att bara rida fram på fyrkantspåret och inte tänka på formen, det kommer senare. Helt plötsligt sa Katta att vi skulle fatta galopp. Tror ni det gick, nej jag fegade ut såklart. Fy så besviken jag var. Jag hade sett fram emot träningen och galoppen men jag vågade ingenting.

På lördagen tävlade Jenny Scilla(de blev placerad i LB). Jag krisade redan innan vi lastade hästen. Mitt lilla uppdrag vara att passa Scilla när Roland och Jenny släppte ut de andra hästarna i hagen. När hästarna gick iväg blev Scilla orolig och jag blev så rädd att jag började gråta. Panik.

Trots min rädsla red jag igår. Stina, Roland och jag red ner till grusbanan, jo jag red. När vi kom ner tyckte de andra att gräsbanan var bättre så jag fick rida utan inhägnad. Inte så roligt men jag gjorde det.

Det blev en ganska bra ridtur trots att jag inte njöt eller kopplade av, när vi skrittade pratade jag oavbrutet med Stina för att avleda mig själv från allt läskigt. Stackars Stina.

Efter denna trista helg har jag kommit fram till att jag är mycket mer rädd när jag står på marken än när jag rider. Jag har långt kvar innan jag känner mig säker med hästar igen.

Jag hängde som en vante

Igår tog jag den lata vägen och longerade Asterix, jag ska träna för min tränare ikväll så jag tänkte att det skulle vara bra att han rörde på sig lite utan att det blev för jobbigt.

Nu efteråt kan jag säga att det var bara jobbigt för mig. Asterix var inte intresserad av att trava runt i en volt utan han ville beta. När han äntligen kom igång i trav bytte han plötsligt varv så jag hamnade på utsidan. Han drog iväg men mej i longerlinan, det såg nog ut som om jag åkte vattenskidor.

Vilken kraft det är i min lilla häst, det går inte att rubba honom när han drar iväg. Efter ett tag fick jag ordning på honom och bad om galopp. Precis samtidigt dök Lizzie min borderterrier upp på volten. Asterix bockade och lattjade, det såg riktigt roligt ut när den tunga hästen försökte bocka, bralla och sparka på en gång. Lizzie fattade ingenting men hon klarade sig undan Asterix hovar.

Ikväll rider jag, det känns enklare.

Friskvård

igår kom jag hem från jobbet med en grym huvudvärk, sur och trött. Min man skulle rida sin fyraåring så jag hakade på. Ute i stallet kom den vanliga hjärtklappningen och ångesten. Rädslan är fortfarande med mig när jag ska rida.

Jag har en liten rutin när jag ska rida mest för min egen skull. Innan jag sitter upp går jag en promenad med Asterix. I mina tankar är det för att han ska röra sig och se var vi ska vara. Egentligen behövs det nog inte men det känns bra.

Väl uppe på hästen började jag sjunga. Det är ett knep som jag lärde mig av en skidlärare när jag skulle åka svart puckelpist och var rädd. Han skrek att han ville höra mig sjunga hela tiden för då kunde jag inte spänna mig i kroppen. Det funkar lika bra till häst och Asterix verkar gilla min musik.

Det blev en bra ridtur, jag blev sugen på att galoppera men jag väntar tills min tränare är med för lite moraliskt stöd.

Huvudvärken försvann och det blev en glad och trevlig kväll.

Måste jag vara en duktig flicka

Det är svårt att tänka på ridning som bara något roligt, jag drivs hela tiden av en ambition att bli duktig, eller i alla fall bättre än jag är idag. Med mitt kallblod tänker jag att jag minsann ska visa att han kan bli en duktig dressyrhäst på sitt eget vis. Det finns ju duktiga nordsvenskar men i halvblodskretsar ser man dem nog mest som skogsmullehästar

Min man tycker att jag ska ta det lugnt och bara rida för skojs skull medan jag vill pusha mig själv och Asterix framåt. Inom mig pågår en kamp mellan den duktiga ambitiösa flickan som vill visa något och den rädda, väldigt försiktiga flickan som egentligen inte vågar.

När har man mest att bevisa? På en nordsvensk fyraåring eller på en fin dressyrhäst?

Här får ni se en bild på Scilla, min fina dressyrhäst efter Londonderry som rids med framgång av Jenny. Scilla har allt en tävlingsdressyrhäst ska ha men tyvärr har jag inte längre det som krävs som ryttare.

Jenny och Scilla

En kall kille

Igår promenerade vi till ridbanan igen. Asterix var cool och gick först. Ingenting var läskigt, han sysslade mest med att retas genom att nafsa efter mig.

På ridbanan fick jag äntligen lite ordning på ridningen. Det är mycket enklare med ett bra underlag och en avgränsad bana. Vägarna blir mer ordentliga och det blir inget fusk.

Jag skrittade hem!!! Min son gick bredvid som en säkerhet mest för min skull. När vi skrittade över vägen fick han hålla i tygeln för jag blev lite skraj när en gammal traktor med högt motorljud närmade sig otroligt snabbt. Asterix brydde sig inte så sen skrittade jag själv hela vägen hem. Enligt Malin min kompis som jobbar på Bollerup så är hästarna som kommer därifrån vana vid alla slags maskiner så de reagerar inte, skönt för mig.

Igårkväll när jag gav kvällshö var Asterix boxfront trasig, ca två meter av fronten låg i gången och i boxen. Förmodligen har Asterix rullat fast och sparkat ut fronten. Han stod i boxen och såg lite spak ut. Jag hittade inga skador på Asterix. Tur att det är så tjocka brädor i boxen för inget trä var splittrat utan brädorna var hela och jag kunde sätta tillbaks dem igen. Det enda som var trasigt var en list som höll brädorna på plats. Ikväll får jag ut med hammmare och fixa det. Jag gick ut en extra gång och kollade honom men då låg han redan och sov lugnt och fint.

Träningsvärk

Jag har träningsvärk. Är det möjligt att få det av bara skritt och trav i lugnt tempo. Det går inte så bra med ridningen, Asterix är positiv och snäll men jag hittar inte rätt knappar just nu. Jag behöver min tränare.

Det är svårt att rida i en hoppsadel. Jag har nästan bara ridit i dressyrsadlar så jag hittar inte riktigt balansen och känslan. Undanflykter, jag vet. Det är jag som brister, det är så länge sedan jag red på riktigt och nu är jag skärrad och osäker så givetvis blir det lite si och så. Ni ska veta att jag inte skyller på Asterix, han gör verkligen sin bit så bra han kan med en usel ryttare.

Det som funkar är att mitt förtroende för Asterix växer, jag skrittar t ex frimodigt på lång tygel och jag kan greja med att länga stigläder och spänna sadelgjord medan Asterix står stilla och väntar, alltid något.

Jag är inte rädd...

Igår kväll red jag tillsammans med Stina på Leffe och Roland på Dippan. Jag hade lite problem att få Asterix att sluta titta på Leffe som han aldrig sett under ryttare.Han trodde det var en ny häst han inte kände.

Asterix var ovanligt trög och ville inte gå fram, stanna var han däremot bra på. När jag släppte ambitionen att han skulle gå på tygeln så blev det lite bättre tempo. Jag får nog tagga ner lite och inte ha krav på mig själv att han ska gå fint och vara välutbildad. Det är svårt att ta det lugnt även om jag vet att det krävs för min rädslas skull. Asterix gör allt jag ber honom om men jag får inte riktigt till det än.

Helt plötsligt när jag travade runt tänkte jag "jag är inte rädd". Jag blev förvånad själv av att känna hur lätt det kändes när rädslans inte var med på hästryggen.

Det varade inte länge för när de andra började galoppera runt mig, de var överallt. Då kom skräcken tillbaks. Tänk om Asterix skulle dras med, skulle jag klara att tygla min eldiga springare :-)

Som tur var tänkte inte Asterix likadant utan han lunkade på i sitt eget tempo utan att bry sig om de andra. Tack Asterix.

Genombrott

Asterix skadade öga

Idag har jag gått med Asterix till grannens sandpaddock tillsammans med Dippan. Det är en promenad på ca 15- 20 minuter, ganska bra uppvärmning. Idag var jag inte skärrad under promenaden utan jag gick kaxigt och tänkte på hur Cesar Millan, mannen som talar med hundar tycker man ska promenera med stolt hållning för att vara flockledare.

Väl framme red jag i skritt och trav och det gick ganska bra, ett kort ögonblick tänkte jag försöka galoppera men min taktik är att skynda långsamt så jag lät bli.

Asterix är en lugn häst så nu gäller det att jag inte smittar honom med min rädsla. När det kom 20 motorcyklar som gasade på tänkte jag att nu blir han rädd men inte Asterix inte. Det är bra att veta nästa gång.

För några år sedan gick jag på en polishästträningskurs för Linus Andler med min förra häst. Där fick jag bland annat lära mig att se till att jag inte har något knäslut om jag eller hästen blir rädd och att ha kort yttertygel mot det farliga samt ytterskänkel och böja hästen från det läskiga. Man ska inte titta mot det som känns farligt. Lite kli vid manroten är också bra. Det fungerar men jag måste tänka aktivt på det.

Jag är fortfarande lite ridsugen, härlig känsla.

Nya skor

Äntligen kom hovlagaren tillbaka från sin vecka med Bruce Springsteenkonserter. Han fick slå på en tappsko på Leffe, fixa en lös sko på Dippan och viktigast av allt sko Asterix. Eftersom Asterix går så lite och bara på mjukt underlag så kom vi fram till att han klarar sig med skor fram än så länge.

Ridningen blev det lite si och så med. Jag tror att han kände sig lite öm på bakfötterna så jag tog det ännu lugnare än vanligt(är det möjligt). Det blev mest skritt men i mitt tycke gick det bra. Jag tränade lite Kyras ABC, lite halt genom att andas ut och igångsättning när jag andas in plus lite skänkelvikningar på spåret. Asterix börjar fatta vad skänklarna betyder och jag behöver inte hjälpa till med rösten längre. Nu gäller det att behålla känsligheten och inte sparka i onödan.

Vilken fin häst jag har.

Hur känns rädslan?

Häromdagen fick jag frågan hur det känns när jag blir rädd när jag rider. Jag har funderat och kommit på att jag har tre olika varianter av rädsla.

1. När jag rider och blir rädd som när Asterix hoppade över den lilla tistelbusken, då får jag hjärtklappning och tryck över bröstet. Det är nog ganska likt beskrivningarna man kan läsa om panikångest.

2. När hästar är lösa som häromdagen när jag släppte ut hästarna i en ny beteshage och två av dem kom galopperande mot mig då beter jag mig lite som ett flyktdjur dvs min första tanke var att slänga mig ut ur hagen mellan stakettrådarna. Den gången lyckades jag behärska mig så jag stod kvar med grimskaftet i händerna med uppsträckta händer.

3. I hantering av hästar på marken som igår när vi gick på en miljöträningspromenad med Asterix och vår andra fyraåring. Jag var rädd hela tiden men det kändes som influensasymtom lite som krypningar under skinnet över hela kroppen.

När jag berättade för min man att jag var rädd under nästan hela hästpromenaden undrade han varför jag höll på med hästar. Det ska jag fundera vidare på.

Träning

Nu har jag tränat med Asterix för min tränare. Katta min tränare kom hem till mig så jag slapp lasta och köra iväg med Asterix. Just nu känns det osäkert att rida någon annanstans än i min egen gräshage.

Allt gick bra tills Asterix "hoppade" över en tistelbuske, skrämmande. Skräcken kom tillbaka och jag slutade i princip att rida. Min kompis Malin erbjöd sig att ta över om jag satt upp igen efter henne. Malin är duktig och van att rida unghästar. Det gick riktigt bra och Malin tyckte han var rolig att rida. Det ser så tungt ut när Astro rör sig men det känns väldigt lätt när man sitter på honom.

Jag kom upp igen och helt plötsligt började jag rida, dvs inverkade med skänklarna och bestämde vart vi skulle. Katta min tränare fick mig att ta befälet och inte tillåta att Asterix flöt ur mot utgången. Det är mycket lättare när någon annan bestämmer hur det ska gå till.

I slutet av ridpasset red jag åttor i trav med övergångar till skritt utan problem.

Sedan dess har jag hunnit med ett ridpass själv. Jag var jätteskärrad när jag började men jag skärpte mig och började rida. Asterix gick på tygeln i både skritt och trav, jag är jättenöjd med min fina häst. Till nästa träning om två veckor ska jag visa att vi har utvecklats.

Lite om Asterix

Asterix är en nordsvensk brukshäst som jag har ägt i tre veckor. Han var hingst tills efter hingstvisningen förra året. Protokoll hingstvisning Han var ett poäng från att bli godkänd.

Så här såg han ut på avelsvärderingen. Söt Asterix.

Asterix vänstra öga skadades förra året. Jag vet inte riktigt vad som hände men förmodligen har han fått en spark mot ögat. När jag tog över Asterix hade jag bokat in en operationstid för att ta bort hans dåliga öga. Jag hämtade honom på Bollerup och körde direkt till Helsingborgs djursjukhus. Väl där tittade en ögonspecialist på honom. Han sa att Asterix lins är skadad, den har flyttats och ligger i nerkant av ögat. Han ser ljus och mörker men inte mer. Veterinären tyckte inte att vi skulle operera bort ögat eftersom han trots allt har lite nytta av det och att det alltid är en risk att söva en häst. Däremot ska jag kontrollera om han börjar knipa med ögat för då kan det ha blivit en inflammation och då måste han opereras. Eftersom vi bor så nära Helsingborg kan vi snabbt få hjälp om Asterix får problem. Håll tummarna för Asterix öga.

Det märks att han inte ser så mycket med vänster öga men jag försöker hantera honom som om han ser. Min tanke är att jag inte ska tänka på vilket öga han ser med för att få honom liksidig och inte rida mer i det seende varvet bara för att det är lättare. När jag leder honom går jag för det mesta med långt grimskaft en bit framför honom och jag har märkt att det fungerar att tala med honom om jag leder på vänstersidan för då vet han att något är på gång.

Jag försöker tänka att när hopphästar som Quite Easy klarar sig i svår klass med ett öga så ska det nog fungera för oss med lite lätt dressyrträning.

Högre matematik

Har ridit igen med något bättre resultat. Mycket skritt och bland annat lite skänkelvikning på rakt spår med staketet som hjälp och lite trav. Trots sällskapshäst har utgången en stor dragningskraft på Asterix så vi flyter ut i konstigt formade volter.

Min man säger att min kaxighet ökar exponentiellt med avståndet från sadeln. Om det stämmer undrar jag om alla extrakilon jag har lagt på mig sedan jag slutade rida kommer att minska i samma takt som min ridrädsla. Med tanke på hur det har gått med rädslan hittills kommer det nog att likna jojobantning.

Ofrivillig galopp

Digital morsdagsteckning av Astroboy(Asterix)

Har galopperat men det var verkligen inte meningen. Jag red Asterix utan att ha med en sällskapshäst och det blev för svårt för oss. Asterix ville in i stallet och jag var för feg för att kräva lydnad.

När jag väl fick honom att lyda och vi kom ner i hagen fick han så bråttom tillbaka att han föll in i galopp. Det var inte så läskigt men väl tillbaka i stallhörnan av hagen vågade jag inte trycka på igen. Jag ser det positivt och är glad att jag har galopperat.

Elin, Asterix skötare från Bollerup hälsade på. Jag hoppas att hon förstod att jag tar väl hand om Asterix och att han har det bra hos mig(trots att jag är en fegis).