Dålig på att blogga

Nu är det otroligt länge sedan jag skrev något. Jag får skylla på att jag haft så mycket att göra att jag inte orkat starta datorn när jag varit ledig.

Med Asterix har det gått lite si och så, han har varit lite bråkig när jag tömkört och han har hellre velat gå in till de andra i stallet. När han drar i väg i galopp har jag inte mycket att sätta emot. En gång tappade jag honom och han for iväg med tömmarna hängande efter sig. Läskigt men allt gick bra.

Nu gör vi så att Roland får vara en extra backup med en longerlina om Asterix får spel igen. Det har gått bättre och bättre. Tyvärr har jag varit bortrest en hel del så träningen har varit lite ojämn men nu ska det bli bättring.

Igår fick Asterix en spruta mot influensa dock inte svininfluensan så han får ta det lugnt i några dagar. Innan jag åker med Asterix till min körlärare igen vill jag känna att jag har bättre kontroll när jag tömkör så jag ska få ta några lektioner med Jennys välutbildade hästar så jag inte glömmer allt jag lärt mig.

Bilder från körträning

Nu har jag varit på kurs igen, denna gång var det precisionskörning. Det var roligt för jag hade nytta av mina ridkunskaper. Vi jobbade med övergångar,serpentiner, ökningar och längningar. Det gick riktigt bra och jag fick mycket beröm för min förmåga att få hästen att gå i form och att lyssna på mig. Det är verkligen roligt att köra.

Efter kursen kom Roland med Asterix för lektion nr två. Asterix är bara körd med skygglappar så nu när vi kör utan måste vi ta det väldigt lugnt eftersom han inte har sett vad som har hänt bakom honom. Han fick dra en harv och efter ett tag kopplade han av och började jobba. Sedan gick vi med en lång pinne som skulle föreställa skakel för att han skulle se vad det var. Det gick ganska bra men det är lite spännande för Asterix att vara på ett nytt ställe utan sin kompis Dippan. Nu ska jag träna med skakelpinne hemma så att han inte bryr sig om den längre.

Här är några bilder från lektionen vi tränade på att stå stilla något som är väldigt viktigt för en körhäst.

Skogskörning

I söndags var jag på körkurs och trots det blåsiga vädret gav vi oss ut med en nordsvensk och en ardenner för lite skogskörning. Det var som vanligt jätteroligt men ganska svårt, vi fick köra slalom mellan träden i skogen och ännu svårare blev det när vi drog en stor stock efter hästen. Det gällde att ha koll på både stock och häst och hoppa över stocken emellanåt.

Min morfar arbetade i skogen med häst och jag förstår nu hur jobbigt och svårt det var. Det är extra roligt att gå tillbaka i tiden och arbeta som de gjorde förr. Vem vet, jag tar kanske med mig Asterix upp till Norrland och vårt skogshemman och arbetar i skogen om jag tröttnar på Skåne och kontorsarbete.

Nu lägger jag ridningen på is

Bloggen är lite eftersatt just nu, jag hinner inte riktigt med att skriva här just nu.

När det gäller min ridning så har jag efter fredagens misslyckande bestämt mig för att ta en paus. Jag och Roland hade ridlektion för Katta men jag klarade bara av att rida i tre minuter. Rädslan och ångesten blev så stark att jag gav upp och hoppade av. Det blev en ridlektion där jag ledde runt Asterix. Trist!

Det är så svårt att förstå att trots världens snällaste häst och relativt goda ridkunskaper så kan jag inte få min hjärna att meddela att jag klarar av det. Logiken är helt urkopplad.

Nu är det körning som gäller ett tag framöver.

Bilder från körkursen

Här får ni se några bilder från körkursen av mina kurskamrater och nordsvensken Radar överst och ardennern Mistral nederst. Bilderna är tagna med min telefon som inte tar särskilt bra bilder.


Det är kul att harva!

Vår första körlektion

Nu har vi kommit igång med körningen, team Asterix dvs Stina och jag har varit på Kulturens Östarp för att få hjälp. Asterix har aldrig varit ute på vift utan sin kompis Dippan så han var ganska skärrad. Det stod vagnar och redskap överallt och gässen anföll. Vi selade honom med en loksele och Jenny(körläraren) tömkörde honom ut till paddocken. Efter ett tag lugnade han ner sig och blev kontaktbar igen.

Vi kom så långt att vi drog draglinor på marken efter honom, han brydde sig inte så vi hade nog kunnat gå vidare men vi valde att skynda långsamt. Nästa vecka ska vi dit igen för en ny lektion.

Det var tydligt att Asterix förstod vad vi gjorde och att han kom ihåg vad körning är.

Mitt eget Jane Asten drama

I helgen har vi ridit på stubben flera gånger, som den fegis jag är har jag inte vågat galoppera men det har varit kul ändå. Det blev som en scen ur Pride and prejudice, jag menar då BBC versionen med Colin Firth. Roland galopperade runt mig och Astro med ett brett leende och jag hörde Lydia Bennets röst när hon skröt för sina systrar när Mr Wickam galopperade runt damerna och visade upp sig. Då sa Lydia "isn't he a fine horseman my husband"

Nu är vilan slut

Efter tre veckors vila har jag börjat rida igen. Jag har hunnit med två små ridturer. Det har gått finemang. Igår kom Stina och rastade Asterix med galopp på stubben, själv var jag på körkurs och körde slalom med maratonvagn. Det var jätteroligt, körning är mycket roligare än jag trodde.

På tisdag ska jag ta med Asterix till Jenny på Kulturens Östarp för min första körlektion. Vi ska ta det lugnt i början och mest se hur han reagerar. Han är ju inkörd men jag vet inte riktigt vad han är van vid och vad han kan. Det känns skönt att ha hjälp av ett proffs. Stina ska följa med så att vi sedan kan testa det vi lär oss hemma.

Vila

I tre veckor ska Asterix, Dippan och Leffe vila. De går ute dygnet runt och stortrivs. Asterix har kommit in i gänget på ett helt annat sätt än tidigare. De fnattar varandra och har det mysigt. Den här utsikten har de på kvällarna när solen går ner.

Yihaa

Idag har jag ridit lektion för Katta. Det gick jättebra. Jag ser fortfarande ut som en solstråle, jag kan inte sluta le.

Jag red ordentligt, använde skänklarna och sätet på ett sätt som jag inte gjort på mycket länge. Vi fick till fina framdelsvändningar, Asterix kan flytta sig undan skänkeln.

Helt plötsligt fattade jag galopp och det var jätteroligt, inte alls så skrämmande som jag tänkt mig. Jag galopperade frimodigt i båda varven och det var nära att jag lyfte handen i luften när vi for fram och skrek yihaa.

Det är första gången sen jag började rida igen som jag inte har haft "rädslan" som sällskap på ryggen.

Körning

I går var det jätteroligt på körkursen. Vi fick köra en ardenner som drog en stor fyrhjulig flakvagn. Med sex passagerare på flaket var det lite spännande att styra hästen på små skogsvägar. Jag är nöjd med min insats, och framförallt med instruktören Jenny. Hon är verkligen en duktig körinstruktör.

Det är häftigt med de stora hästarna, det är sån kraft när de drar vagnen uppför en backe eller vänder på en mycket liten plats. När ardennern Mistral gick i sitt favoritarbetstempo i trav började svansen svänga fram och tillbaka och hela bakdelen(som är stor)blev helt avslappnad. Man förstår verkligen att den här typen av hästar är gjorda för att arbeta länge i ett relativt makligt tempo.

Jag har fått blodad tand och längtar tills nästa onsdag då vi ska harva. Jag ska försöka komma ihåg kameran så jag kan visa hur det ser ut.

Körkurs

Jag har glömt berätta att jag har börjat på en nybörjarkurs i körning. Kursen håller Jenny Göransson på Kulturens Östarp. Första gången fick vi lära oss att sela på och vi tömkörde två nordsvenskar. Ikväll ska vi få testa att köra med vagn. Spännande.

Hästarna på Kulturens Östarp används i jordbruket så de plogar, harvar, drar stockar mm

Jag har tömkört Asterix på Jennys sätt och det gick riktigt bra. Nu ska jag bara försöka låna vagn och sele så jag kan börja träna så smått. Asterix kan ju en del, han är inkörd men jag kan ju ingenting, än så länge.

Jag har kommit upp igen

Min kompis Malin brukar säga att även om det inte alltid går bra för henne och hennes häst så är de alltid söta med matchande färger på tröja, lindor och schabrak, gärna rosa. Jag tog fasta på det och tänkte att jag och Asterix i alla fall skulle vara snygga även om jag inte vågade rida. Med svart tröja, svarta ridbyxor och mina nya ridhandskar i samma färg som Asterix så matchade vi verkligen varandra.

Det funkade för jag satt upp och började rida min lektion, det gick riktigt bra. Asterix och jag hakade på Roland och Dippan och lekte följa John. Vi gjorde allt fast lite sämre. Glad och nöjd med min insats tog Katta över och tränade bla galoppfattningar, framdelsvändningar och bakdelsvändningar Asterix förstod inte riktigt vad bakdelsvändningarna var till för men enligt Katta skulle det gå bra nästa gång, han behöver bara gå hem och tänka lite grann. Tror ni att Asterix går i hagen och funderar på hur han kan göra en snygg bakdelsvändning?

Toppen, nu är vi igång igen.

Hopphäst?

Jag har köpt ett par nya ridhandskar så nu måste jag försöka komma upp på Asterix igen. Imorgon har jag en träning inbokad och förhoppningsvis vågar jag testa lite grann. Vi får se.

Igår red Stina Asterix och jag är lite orolig :-) att hon försöker konvertera honom till hopphäst. Hon fick Asterix att gå frivilligt över en bom på marken, fantastiskt, tidigare har han inte gått över en liten pinne. Det är nog ganska långt till hoppning från en bom på marken och med tanke på att Stina också är dressyrryttare så kan jag nog vara ganska lugn.

Några bilder

Medan jag vilar mig i form är Stina snäll och rider Asterix. Här är några bilder.

Nytt bakslag

Nu är det kört igen. Vi skulle skritta ner till ridbanan men problemen började redan hemma på gården. Grannbondens bevattning av potatisåkern skrämde Dippan så hon ville inte gå ut från gården. Asterix tyckte att en vattenslang som låg på marken var läskig så han var inte pigg på att ta täten. Vi kom iväg men fick stanna innan vi red ut på vägen för det kom fyra motorcyklar. Jag och Asterix var lugna. Väl ute på vägen kom det en crossmotorcykel som knattrade otroligt mycket, killen körde sakta för att inte skrämma oss men plötsligt skrek Asterix till och sprang ut mitt i vägen. Jag blev rädd att jag inte skulle kunna stanna honom och att vi skulle skada motorcyklisten. Man hinner tänka mycket på några sekunder.

Jag fick stopp på Asterix men mitt självförtroende fick sig en ordentlig törn. Väl nere på banan gick Asterix ganska bra men jag var så rädd att jag tappade hållning och balans. Jag föll framåt i sadeln på traditionellt nybörjarvis och när jag inte satt ordentligt i traven så stannade Asterix.

På vägen hem gick det inte bättre, Dippan var ovanligt vild och istadig. Två småfåglar flög upp framför henne så hon for iväg och Asterix smällde ut benen. När det var några hundra meter kvar ville jag bara hoppa av. Genom att starkt sjunga en Afrikansk kampsång lyckades jag rida ända hem.

Nu känner jag mig ledsen och osäker om jag orkar börja om, jag kanske ska strunta i det och sluta rida.

Galopp

Idag på träningen vågade jag försöka fatta galopp. Det blev två galoppsteg - jippi. Jag vet att det låter konstigt men för mig är det svårt att galoppera för i fattningen krävs det att jag driver på och egentligen vill jag hålla igen. Men två steg är mer än ingenting. Nästa gång satsar jag på tre.

När Katta red gick han riktigt fint och hon tycker att han börjar kännas starkare och stadigare. Nästa träning ska jag försöka komma ihåg kameran och ta några bilder på Katta och Asterix.

Mitt lyckopiller

Tänk att jag har en så lugn häst att jag kan skritta ut utan att undra var nästa sak som ska skrämma min häst ska dyka upp. Jag tror aldrig att jag har känt mig så lugn när jag ridit ut, inte ens före min ridrädsla.

Astrix lunkar på i godan ro och jag kan slappna av och njuta av omgivningen. Härligt.

Lugn vecka

Asterix har varit lite förkyld så vi har bara haft ett skrittpass under veckan. Igår startade vi igen med träning för Katta tilsammans med Roland och Dippan. Det gick ganska bra, jag kände mig mycket mer självsäker än förra gången. Allt kändes bra tills Dippan blev rädd för en ponny och började gå i passage och blåsa. Asterix var lugn som vanligt men jag blev jätteskärrad. Jag vet att det är fel, min häst var lugn och jag blev rädd ändå. Jag väntar mig att han ska dras med som alla mina andra hästar skulle ha gjort.

Idag har jag ridit Leffe en liten stund. Leffe är 172 cm i manken och ganska stor men när jag satt upp tyckte jag att han var jättesmal och tunn. Jag som trodde att Asterix var ungefär lika grov som Leffe men där har jag fel.

Det var roligt att rida en lite mer utbildad häst, det blir mer ridning. Jag gjorde lite öppna och skänkelvikningar, kul. Jag ska nog fortsätta med små microritter på Leffe för att komma ihåg hur man trimmar.

Träning på Granelundshallen

Idag har vi kört fyraåringarna Dippan och Asterix till träning. Vi lastade dem tillsammans och det var verkligen enkelt de gick båda upp direkt.

Hjärtklappningen var rejäl när vi åkte dit. Väl framme satt jag upp och skrittade men hela tiden hade jag ganska ordentlig ångest. Som tur är förstår min tränare Katta att för mig är det en stor grej att rida på en ny plats så hon tycker att det räcker att jag faktiskt rider och ställer inte större krav än jag klarar

Asterix var lite trög i traven men det beror nog mest på att jag spände mig och inte kunde inverka med skänklarna som jag brukar.

Katta red och denna gång förstod Asterix galopphjälperna direkt. Han är inte dum.

Roland och Dippan var mönsterelever och fick högsta betyg.

Roland sa att jag såg ut som jag sett ett spöke när jag red, jag lyckades nog inte se så lugn ut som jag ville. Nästa gång kanske jag kan syssla med ridning och inte med att hålla mig lugn.

Min häst är ädel

Vi var på kallblodspremiering i helgen och då kom jag fram till att Asterix är en nätt ädel häst, jag som tyckte han var grov.

Här är en bild på en tvåårig ardenner som väger 850 kg, vad ska det bli av den kulan?

Min toyboy

Idag har jag tränat för Katta. Det var ganska blött och halt i hagen men det var uppehåll när vi red så lite tur hade vi.

Jag fick träna lite på att flytta Asterix för skänkeln och tänka öppna både i skritt och trav. Det gick ganska bra och efter ett tag förstod han vad jag menade. Vi skulle bara ta några steg i öppna och sedan rida fram. Serpentinbågarna gick bra men det är en av mina få specialiteter.

Katta satt upp och red en nordsvensk för första gången. Hon såg pytteliten ut på min stora häst. Helt plötsligt gick Asterix i fin form på tygeln. Det ser enkelt och snyggt ut när Katta rider. Hon tränade lite galoppfattningar och efter några försök förstod Asterix vad hon menade. Han försöker verkligen göra rätt men han vet inte riktig vad som väntas av honom.

Skrattande red Katta runt och tyckte att jag hade en leksakshäst eller en riktig toyboy.

Semester

Jag har börjat min semester så det blir lite si och så med bloggandet. Jag rider men jag startar inte min dator så ofta.

Har upptäckt en ny fördel med Asterix. Han är inte så känslig i skinnet så hästflugor är inget problem. Skönt, vi har inte så många men jag behöver inte tänka på det. Dippan far iväg som en vilde om en fluga sätter sig på henne.

Idag hade jag planerat att galoppera för det gick så bra när jag red senast. Men så fort jag har ställt upp några krav på mig själv så blir jag nervös och det fungerar inte som jag har tänkt så galoppen får vänta. Nu ska jag försöka syssla med kravlös ridning och ta det som det kommer. Idag gick det annars riktigt bra. Asterix blev svettig och serpentinerna blev vårdade och fina.

Tids nog säger jag yihaa och far iväg i galopp.

Tappsko

Asterix har en tappsko som förhoppningsvis ska sättas på idag. Med tanke på hur vädret är så gör det inte så mycket att jag inte kan rida. Grannarna har fått Kvarka och är satta i isolering så vi kan inte rida på grusbanan. Nu får vi nöja oss med vår egen gräsbana och eventuellt ska vi försöka träna Asterix och Dippan på att lasta dem tillsammans så vi kan ta oss till Granelundshallen.

Fina bilder tagna av StinaQ

Här får ni se några fina bilder av Asterix som Stina har tagit. Om ni vill se fler fina hästbilder kan ni titta på http://www.stinaq.se Om ni tittar under evenemang - ridhusateljen så kan ni se ateljebilder på hästar. De är jätteläckra.

Snygg kille

Puss, puss

Ännu snyggare men lite blyg

Nu har jag krisat ordentligt

I fredags skulle jag ha min efterlängtade träning. Det blåste ordentligt när vi ledde hästarna ner till grusbanan. Vi kunde inte gå den vanliga vägen för den var blockerad av en vattenspridare, Dippan är jätterädd för dem.

Det var en gräslig promenad för mig, jag hetsade upp mig själv så mycket att jag var alldeles slut när vi kom fram. Jag vågade inte rida ute i blåsten så vi gick in i ridhuset. Vid det här laget var jag gråtfärdig, det låter fånigt när jag skriver om det men när det hände var jag helt slut.

När min tränare kom så red jag men det gick sakta och inte särskilt bra. Jag var fortfarande så rädd och tagen att det inte kändes roligt. Jag fick order om att bara rida fram på fyrkantspåret och inte tänka på formen, det kommer senare. Helt plötsligt sa Katta att vi skulle fatta galopp. Tror ni det gick, nej jag fegade ut såklart. Fy så besviken jag var. Jag hade sett fram emot träningen och galoppen men jag vågade ingenting.

På lördagen tävlade Jenny Scilla(de blev placerad i LB). Jag krisade redan innan vi lastade hästen. Mitt lilla uppdrag vara att passa Scilla när Roland och Jenny släppte ut de andra hästarna i hagen. När hästarna gick iväg blev Scilla orolig och jag blev så rädd att jag började gråta. Panik.

Trots min rädsla red jag igår. Stina, Roland och jag red ner till grusbanan, jo jag red. När vi kom ner tyckte de andra att gräsbanan var bättre så jag fick rida utan inhägnad. Inte så roligt men jag gjorde det.

Det blev en ganska bra ridtur trots att jag inte njöt eller kopplade av, när vi skrittade pratade jag oavbrutet med Stina för att avleda mig själv från allt läskigt. Stackars Stina.

Efter denna trista helg har jag kommit fram till att jag är mycket mer rädd när jag står på marken än när jag rider. Jag har långt kvar innan jag känner mig säker med hästar igen.

Jag hängde som en vante

Igår tog jag den lata vägen och longerade Asterix, jag ska träna för min tränare ikväll så jag tänkte att det skulle vara bra att han rörde på sig lite utan att det blev för jobbigt.

Nu efteråt kan jag säga att det var bara jobbigt för mig. Asterix var inte intresserad av att trava runt i en volt utan han ville beta. När han äntligen kom igång i trav bytte han plötsligt varv så jag hamnade på utsidan. Han drog iväg men mej i longerlinan, det såg nog ut som om jag åkte vattenskidor.

Vilken kraft det är i min lilla häst, det går inte att rubba honom när han drar iväg. Efter ett tag fick jag ordning på honom och bad om galopp. Precis samtidigt dök Lizzie min borderterrier upp på volten. Asterix bockade och lattjade, det såg riktigt roligt ut när den tunga hästen försökte bocka, bralla och sparka på en gång. Lizzie fattade ingenting men hon klarade sig undan Asterix hovar.

Ikväll rider jag, det känns enklare.

Friskvård

igår kom jag hem från jobbet med en grym huvudvärk, sur och trött. Min man skulle rida sin fyraåring så jag hakade på. Ute i stallet kom den vanliga hjärtklappningen och ångesten. Rädslan är fortfarande med mig när jag ska rida.

Jag har en liten rutin när jag ska rida mest för min egen skull. Innan jag sitter upp går jag en promenad med Asterix. I mina tankar är det för att han ska röra sig och se var vi ska vara. Egentligen behövs det nog inte men det känns bra.

Väl uppe på hästen började jag sjunga. Det är ett knep som jag lärde mig av en skidlärare när jag skulle åka svart puckelpist och var rädd. Han skrek att han ville höra mig sjunga hela tiden för då kunde jag inte spänna mig i kroppen. Det funkar lika bra till häst och Asterix verkar gilla min musik.

Det blev en bra ridtur, jag blev sugen på att galoppera men jag väntar tills min tränare är med för lite moraliskt stöd.

Huvudvärken försvann och det blev en glad och trevlig kväll.

Måste jag vara en duktig flicka

Det är svårt att tänka på ridning som bara något roligt, jag drivs hela tiden av en ambition att bli duktig, eller i alla fall bättre än jag är idag. Med mitt kallblod tänker jag att jag minsann ska visa att han kan bli en duktig dressyrhäst på sitt eget vis. Det finns ju duktiga nordsvenskar men i halvblodskretsar ser man dem nog mest som skogsmullehästar

Min man tycker att jag ska ta det lugnt och bara rida för skojs skull medan jag vill pusha mig själv och Asterix framåt. Inom mig pågår en kamp mellan den duktiga ambitiösa flickan som vill visa något och den rädda, väldigt försiktiga flickan som egentligen inte vågar.

När har man mest att bevisa? På en nordsvensk fyraåring eller på en fin dressyrhäst?

Här får ni se en bild på Scilla, min fina dressyrhäst efter Londonderry som rids med framgång av Jenny. Scilla har allt en tävlingsdressyrhäst ska ha men tyvärr har jag inte längre det som krävs som ryttare.

Jenny och Scilla

En kall kille

Igår promenerade vi till ridbanan igen. Asterix var cool och gick först. Ingenting var läskigt, han sysslade mest med att retas genom att nafsa efter mig.

På ridbanan fick jag äntligen lite ordning på ridningen. Det är mycket enklare med ett bra underlag och en avgränsad bana. Vägarna blir mer ordentliga och det blir inget fusk.

Jag skrittade hem!!! Min son gick bredvid som en säkerhet mest för min skull. När vi skrittade över vägen fick han hålla i tygeln för jag blev lite skraj när en gammal traktor med högt motorljud närmade sig otroligt snabbt. Asterix brydde sig inte så sen skrittade jag själv hela vägen hem. Enligt Malin min kompis som jobbar på Bollerup så är hästarna som kommer därifrån vana vid alla slags maskiner så de reagerar inte, skönt för mig.

Igårkväll när jag gav kvällshö var Asterix boxfront trasig, ca två meter av fronten låg i gången och i boxen. Förmodligen har Asterix rullat fast och sparkat ut fronten. Han stod i boxen och såg lite spak ut. Jag hittade inga skador på Asterix. Tur att det är så tjocka brädor i boxen för inget trä var splittrat utan brädorna var hela och jag kunde sätta tillbaks dem igen. Det enda som var trasigt var en list som höll brädorna på plats. Ikväll får jag ut med hammmare och fixa det. Jag gick ut en extra gång och kollade honom men då låg han redan och sov lugnt och fint.

Träningsvärk

Jag har träningsvärk. Är det möjligt att få det av bara skritt och trav i lugnt tempo. Det går inte så bra med ridningen, Asterix är positiv och snäll men jag hittar inte rätt knappar just nu. Jag behöver min tränare.

Det är svårt att rida i en hoppsadel. Jag har nästan bara ridit i dressyrsadlar så jag hittar inte riktigt balansen och känslan. Undanflykter, jag vet. Det är jag som brister, det är så länge sedan jag red på riktigt och nu är jag skärrad och osäker så givetvis blir det lite si och så. Ni ska veta att jag inte skyller på Asterix, han gör verkligen sin bit så bra han kan med en usel ryttare.

Det som funkar är att mitt förtroende för Asterix växer, jag skrittar t ex frimodigt på lång tygel och jag kan greja med att länga stigläder och spänna sadelgjord medan Asterix står stilla och väntar, alltid något.

Jag är inte rädd...

Igår kväll red jag tillsammans med Stina på Leffe och Roland på Dippan. Jag hade lite problem att få Asterix att sluta titta på Leffe som han aldrig sett under ryttare.Han trodde det var en ny häst han inte kände.

Asterix var ovanligt trög och ville inte gå fram, stanna var han däremot bra på. När jag släppte ambitionen att han skulle gå på tygeln så blev det lite bättre tempo. Jag får nog tagga ner lite och inte ha krav på mig själv att han ska gå fint och vara välutbildad. Det är svårt att ta det lugnt även om jag vet att det krävs för min rädslas skull. Asterix gör allt jag ber honom om men jag får inte riktigt till det än.

Helt plötsligt när jag travade runt tänkte jag "jag är inte rädd". Jag blev förvånad själv av att känna hur lätt det kändes när rädslans inte var med på hästryggen.

Det varade inte länge för när de andra började galoppera runt mig, de var överallt. Då kom skräcken tillbaks. Tänk om Asterix skulle dras med, skulle jag klara att tygla min eldiga springare :-)

Som tur var tänkte inte Asterix likadant utan han lunkade på i sitt eget tempo utan att bry sig om de andra. Tack Asterix.

Genombrott

Asterix skadade öga

Idag har jag gått med Asterix till grannens sandpaddock tillsammans med Dippan. Det är en promenad på ca 15- 20 minuter, ganska bra uppvärmning. Idag var jag inte skärrad under promenaden utan jag gick kaxigt och tänkte på hur Cesar Millan, mannen som talar med hundar tycker man ska promenera med stolt hållning för att vara flockledare.

Väl framme red jag i skritt och trav och det gick ganska bra, ett kort ögonblick tänkte jag försöka galoppera men min taktik är att skynda långsamt så jag lät bli.

Asterix är en lugn häst så nu gäller det att jag inte smittar honom med min rädsla. När det kom 20 motorcyklar som gasade på tänkte jag att nu blir han rädd men inte Asterix inte. Det är bra att veta nästa gång.

För några år sedan gick jag på en polishästträningskurs för Linus Andler med min förra häst. Där fick jag bland annat lära mig att se till att jag inte har något knäslut om jag eller hästen blir rädd och att ha kort yttertygel mot det farliga samt ytterskänkel och böja hästen från det läskiga. Man ska inte titta mot det som känns farligt. Lite kli vid manroten är också bra. Det fungerar men jag måste tänka aktivt på det.

Jag är fortfarande lite ridsugen, härlig känsla.

Nya skor

Äntligen kom hovlagaren tillbaka från sin vecka med Bruce Springsteenkonserter. Han fick slå på en tappsko på Leffe, fixa en lös sko på Dippan och viktigast av allt sko Asterix. Eftersom Asterix går så lite och bara på mjukt underlag så kom vi fram till att han klarar sig med skor fram än så länge.

Ridningen blev det lite si och så med. Jag tror att han kände sig lite öm på bakfötterna så jag tog det ännu lugnare än vanligt(är det möjligt). Det blev mest skritt men i mitt tycke gick det bra. Jag tränade lite Kyras ABC, lite halt genom att andas ut och igångsättning när jag andas in plus lite skänkelvikningar på spåret. Asterix börjar fatta vad skänklarna betyder och jag behöver inte hjälpa till med rösten längre. Nu gäller det att behålla känsligheten och inte sparka i onödan.

Vilken fin häst jag har.

Hur känns rädslan?

Häromdagen fick jag frågan hur det känns när jag blir rädd när jag rider. Jag har funderat och kommit på att jag har tre olika varianter av rädsla.

1. När jag rider och blir rädd som när Asterix hoppade över den lilla tistelbusken, då får jag hjärtklappning och tryck över bröstet. Det är nog ganska likt beskrivningarna man kan läsa om panikångest.

2. När hästar är lösa som häromdagen när jag släppte ut hästarna i en ny beteshage och två av dem kom galopperande mot mig då beter jag mig lite som ett flyktdjur dvs min första tanke var att slänga mig ut ur hagen mellan stakettrådarna. Den gången lyckades jag behärska mig så jag stod kvar med grimskaftet i händerna med uppsträckta händer.

3. I hantering av hästar på marken som igår när vi gick på en miljöträningspromenad med Asterix och vår andra fyraåring. Jag var rädd hela tiden men det kändes som influensasymtom lite som krypningar under skinnet över hela kroppen.

När jag berättade för min man att jag var rädd under nästan hela hästpromenaden undrade han varför jag höll på med hästar. Det ska jag fundera vidare på.

Träning

Nu har jag tränat med Asterix för min tränare. Katta min tränare kom hem till mig så jag slapp lasta och köra iväg med Asterix. Just nu känns det osäkert att rida någon annanstans än i min egen gräshage.

Allt gick bra tills Asterix "hoppade" över en tistelbuske, skrämmande. Skräcken kom tillbaka och jag slutade i princip att rida. Min kompis Malin erbjöd sig att ta över om jag satt upp igen efter henne. Malin är duktig och van att rida unghästar. Det gick riktigt bra och Malin tyckte han var rolig att rida. Det ser så tungt ut när Astro rör sig men det känns väldigt lätt när man sitter på honom.

Jag kom upp igen och helt plötsligt började jag rida, dvs inverkade med skänklarna och bestämde vart vi skulle. Katta min tränare fick mig att ta befälet och inte tillåta att Asterix flöt ur mot utgången. Det är mycket lättare när någon annan bestämmer hur det ska gå till.

I slutet av ridpasset red jag åttor i trav med övergångar till skritt utan problem.

Sedan dess har jag hunnit med ett ridpass själv. Jag var jätteskärrad när jag började men jag skärpte mig och började rida. Asterix gick på tygeln i både skritt och trav, jag är jättenöjd med min fina häst. Till nästa träning om två veckor ska jag visa att vi har utvecklats.

Lite om Asterix

Asterix är en nordsvensk brukshäst som jag har ägt i tre veckor. Han var hingst tills efter hingstvisningen förra året. Protokoll hingstvisning Han var ett poäng från att bli godkänd.

Så här såg han ut på avelsvärderingen. Söt Asterix.

Asterix vänstra öga skadades förra året. Jag vet inte riktigt vad som hände men förmodligen har han fått en spark mot ögat. När jag tog över Asterix hade jag bokat in en operationstid för att ta bort hans dåliga öga. Jag hämtade honom på Bollerup och körde direkt till Helsingborgs djursjukhus. Väl där tittade en ögonspecialist på honom. Han sa att Asterix lins är skadad, den har flyttats och ligger i nerkant av ögat. Han ser ljus och mörker men inte mer. Veterinären tyckte inte att vi skulle operera bort ögat eftersom han trots allt har lite nytta av det och att det alltid är en risk att söva en häst. Däremot ska jag kontrollera om han börjar knipa med ögat för då kan det ha blivit en inflammation och då måste han opereras. Eftersom vi bor så nära Helsingborg kan vi snabbt få hjälp om Asterix får problem. Håll tummarna för Asterix öga.

Det märks att han inte ser så mycket med vänster öga men jag försöker hantera honom som om han ser. Min tanke är att jag inte ska tänka på vilket öga han ser med för att få honom liksidig och inte rida mer i det seende varvet bara för att det är lättare. När jag leder honom går jag för det mesta med långt grimskaft en bit framför honom och jag har märkt att det fungerar att tala med honom om jag leder på vänstersidan för då vet han att något är på gång.

Jag försöker tänka att när hopphästar som Quite Easy klarar sig i svår klass med ett öga så ska det nog fungera för oss med lite lätt dressyrträning.

Högre matematik

Har ridit igen med något bättre resultat. Mycket skritt och bland annat lite skänkelvikning på rakt spår med staketet som hjälp och lite trav. Trots sällskapshäst har utgången en stor dragningskraft på Asterix så vi flyter ut i konstigt formade volter.

Min man säger att min kaxighet ökar exponentiellt med avståndet från sadeln. Om det stämmer undrar jag om alla extrakilon jag har lagt på mig sedan jag slutade rida kommer att minska i samma takt som min ridrädsla. Med tanke på hur det har gått med rädslan hittills kommer det nog att likna jojobantning.

Ofrivillig galopp

Digital morsdagsteckning av Astroboy(Asterix)

Har galopperat men det var verkligen inte meningen. Jag red Asterix utan att ha med en sällskapshäst och det blev för svårt för oss. Asterix ville in i stallet och jag var för feg för att kräva lydnad.

När jag väl fick honom att lyda och vi kom ner i hagen fick han så bråttom tillbaka att han föll in i galopp. Det var inte så läskigt men väl tillbaka i stallhörnan av hagen vågade jag inte trycka på igen. Jag ser det positivt och är glad att jag har galopperat.

Elin, Asterix skötare från Bollerup hälsade på. Jag hoppas att hon förstod att jag tar väl hand om Asterix och att han har det bra hos mig(trots att jag är en fegis).

Jag är förälskad

Jag är förälskad i min Nordsvenska Brukshäst Asterix. Tur att min man inte är svartsjuk. Hela dagarna längtar jag hem till stunderna med Asterix. Om mina kollegor stod ut skulle jag prata oavbrutet om hur söt och busig han är.

Undras varför det är ok att prata om golf hela dagarna men konstigt att prata om hästar och ridning. Som jag ser det är det mer känsla i att syssla med hästar än golfklubbor.

Bakslag

Jag red precis och det gick åt skogen. Det började bra när jag skrittade på lång tygel. I traven kändes Asterix pigg och han missuppfattade mina hjälper och ville galoppera. Då kom ångesten med racerfart, tryck över bröstet och gråtfärdig. Hoppade av, klarade knappt av att leda honom in i stallet.

Får nog backa några steg och gulla med honom i stallet.

Jag har ridit

Stina en vän som brukar hjälpa oss och rida våra hästar var ridsugen så hon kom och hälsade på. Givetvis ville hon testa Asterix, jag tog på mig ridkläderna om utifall att.

Stina red och såg hela tiden ut som en solstråle. Asterix är lite grön så det blir ju unghästridning men han knallar på i ett friskt tempo. Galoppfattningarna är det lite si och så med men galopp blev det.

När Stina frågade om jag ville rida så tog jag mod till mig och satt upp. Stina fick leda hästen ett tag men plötsligt vågade jag rida själv. Det känns lite bättre när någon står och tittar på. Skritt och trav alldeles själv i kanske fem minuter. Tjoho!

Dagen efter red jag själv från början eftersom min sons flickvän ville rida. Hon har inte ridit sedan ponnytiden och ingen av de andra hästarna är så lugna att de passar. Nu fick jag vara den erfarna ryttaren som red fram hästen till Malin. Det gick jättebra och var otroligt roligt. Jag vågade inte galoppera men jag tänkte att om han börjar galoppera så klarar jag det.

Malin satt upp och försökte rida men det gick inte alls. Han lyssnade inte på henne utan följde bara efter mig var jag än gick. Mina pass med naturlig hästhantering fungerar. Jätteroligt för mig men trist för Malin. Nästa gång får hon rida Leffe i longerlina.

Modmätaren står på noll

För några dagar sedan kände jag mig otroligt ridsugen och tuff. Jag sadlade och tränsade Asterix. Min son fick order om att komma ut för att hålla hästen när jag satt upp och sedan leda mig runt i hagen. Min man red sin fyraåring för att vi skulle ha sällskap.

Efter en lång skrittpromenad där jag ledde Asterix runt i hagen och testade lite naturlig hästhantering var det dags. Då skakade Asterix på huvudet och allt mitt mod försvann. Det verkar som jag fungerar som ett dataspel, jag har ett visst antal poäng i mod, men så snart en liten grej händer så sjunker modmätaren till noll. Fy vad det är knäckande. Hästen ruskar bort en fluga och jag blir ett litet ynk.

Provridning

Jag och Asterix på min första testrunda

Min kompis Malin tipsade mig om en snäll Nordsvensk brukshäst som Bollerup skulle göra sig av med. Malin tyckte att han skulle vara perfekt för mig att komma igång med ridningen igen.

Jag åkte och tittade på Asterix mycket avvaktande och skeptisk. Elin som har varit Asterix skötare en längre tid visade honom jättebra. När hon ridit färdigt blev jag övertalad av Malin att testa honom. Mot mitt bättre vetande tog jag på mig ridkläderna och satt upp. Det kändes lite som när jag åkte loopen på Lisseberg, jag gjorde något jag inte riktigt vågade bara för att grupptrycket var stort och jag inte ville skilja mig från mängden.

Väl uppe kändes det ganska bra, Elin fick stränga order om att gå bredvid och hålla i Asterix precis som på ponnyridning. Efter ett varv i paddocken kände jag mig tuff nog för att rida själv. Helt plötsligt travade jag med Astrix, rak i ryggen med ett leende på läpparna. Efter tre minuter tog mitt mod plötslig slut och jag hoppade av för att inget hemskt skulle hinna hända.



En vecka senare var jag på Bollerup igen, nu tillsammans med min man. Eftersom jag inte vågar sköta om de hästar vi redan har är hans åsikter viktiga. Han måste vara beredd att ta hand om min nya häst. Vi gjorde precis som förra gången, Elin red först sedan jag. Denna gång red jag nog fyra minuter i skritt och trav. Malin lekte tränare och fick mig att testa lite skänkelvikning med hästen ställd mot väggen. Efter min korta ridtur lyckades Malin övertala mig att skritta Asterix runt Bollerup. När dörren till ridhuset öppnades gnisslade det oerhört ljudlig. Jag fick syner av att Astrix slängde sig iväg och jag hamnade i ridhussargen. I verkligheten stod Asterix blickstilla och väntade på att gå ut. Det kändes läskigt osäkert men med Elin vid min sida beredd att ta tag i hästen gick det bra. Min andra ”ridtur” på Asterix var avklarad med glans.

Jag har bestämt mig, tillsammans med Asterix ska jag övervinna min ridrädsla.

Så började min ridrädsla

I augusti 2008 fastnade jag med fingret i grimskaftet när min häst blev rädd och sprang iväg. Fingret opererades och jag gick gipsad i sex veckor. Jag fick inte rida på tio veckor.

När jag fick klartecken att rida igen var jag helt plötsligt rädd för hästar. All hantering av hästarna var jättejobbig och jag vågade inte gå in i någon av hästarnas boxar ens för att ge dem mat. Att ta in hästarna från hagen var uteslutet.

När jag tänkte på att rida, såg jag mig själv sitta upp och direkt ramla av, jag blev inte tuffare av dessa fantasier.

En dag följde jag med till ridhuset för att se när min man löshoppade min häst som jag själv ridit in och sedan tränat i fyra år. Jag stod mitt i ridhuset för att titta lite på avstånd. När min häst hoppat första gången kom hon travande fram till mig för att hälsa. Min reaktion var helt fel, jag skrek och kröp ihop tvärtemot hur man ska göra .

Efter den händelsen insåg jag hur illa ställt det var med min rädsla och jag slutade helt att umgås med hästarna och än mindre försöka att rida någon av dem.