Nytt bakslag

Nu är det kört igen. Vi skulle skritta ner till ridbanan men problemen började redan hemma på gården. Grannbondens bevattning av potatisåkern skrämde Dippan så hon ville inte gå ut från gården. Asterix tyckte att en vattenslang som låg på marken var läskig så han var inte pigg på att ta täten. Vi kom iväg men fick stanna innan vi red ut på vägen för det kom fyra motorcyklar. Jag och Asterix var lugna. Väl ute på vägen kom det en crossmotorcykel som knattrade otroligt mycket, killen körde sakta för att inte skrämma oss men plötsligt skrek Asterix till och sprang ut mitt i vägen. Jag blev rädd att jag inte skulle kunna stanna honom och att vi skulle skada motorcyklisten. Man hinner tänka mycket på några sekunder.

Jag fick stopp på Asterix men mitt självförtroende fick sig en ordentlig törn. Väl nere på banan gick Asterix ganska bra men jag var så rädd att jag tappade hållning och balans. Jag föll framåt i sadeln på traditionellt nybörjarvis och när jag inte satt ordentligt i traven så stannade Asterix.

På vägen hem gick det inte bättre, Dippan var ovanligt vild och istadig. Två småfåglar flög upp framför henne så hon for iväg och Asterix smällde ut benen. När det var några hundra meter kvar ville jag bara hoppa av. Genom att starkt sjunga en Afrikansk kampsång lyckades jag rida ända hem.

Nu känner jag mig ledsen och osäker om jag orkar börja om, jag kanske ska strunta i det och sluta rida.