En kall kille

Igår promenerade vi till ridbanan igen. Asterix var cool och gick först. Ingenting var läskigt, han sysslade mest med att retas genom att nafsa efter mig.

På ridbanan fick jag äntligen lite ordning på ridningen. Det är mycket enklare med ett bra underlag och en avgränsad bana. Vägarna blir mer ordentliga och det blir inget fusk.

Jag skrittade hem!!! Min son gick bredvid som en säkerhet mest för min skull. När vi skrittade över vägen fick han hålla i tygeln för jag blev lite skraj när en gammal traktor med högt motorljud närmade sig otroligt snabbt. Asterix brydde sig inte så sen skrittade jag själv hela vägen hem. Enligt Malin min kompis som jobbar på Bollerup så är hästarna som kommer därifrån vana vid alla slags maskiner så de reagerar inte, skönt för mig.

Igårkväll när jag gav kvällshö var Asterix boxfront trasig, ca två meter av fronten låg i gången och i boxen. Förmodligen har Asterix rullat fast och sparkat ut fronten. Han stod i boxen och såg lite spak ut. Jag hittade inga skador på Asterix. Tur att det är så tjocka brädor i boxen för inget trä var splittrat utan brädorna var hela och jag kunde sätta tillbaks dem igen. Det enda som var trasigt var en list som höll brädorna på plats. Ikväll får jag ut med hammmare och fixa det. Jag gick ut en extra gång och kollade honom men då låg han redan och sov lugnt och fint.